Highlights from the past

Björn höll på att välta tillsammans med den bristfälligt fastskruvade toalettstolen på hotellrummet i Tallinn.

Thomas gör ett stilfullt svanhopp (alias snubbel på monitor-sladd) från den höga scenkanten, med dragspelet i ena handen, och notstället i andra. Ett präktigt pladask. Han biter dock ihop, ignorerar smärtan, och menar att allt gick bra. Tappre Thomas!

Lars har en egen Fan-club, som ständigt skanderar: LASSE, LASSE, LASSE...

"Hädanefter ska jag skärpa mig och bara dricka Ramlösa". Yeah, right!

Oändliga politiska, filosofiska, och existentiella diskussioner. All utrustning på shoppingvagnar för pensionärer i bagageutrymmet.

MD giggar för "Loket". Giftig personalmat.

"Du känner igen mig, va? Mr Sweden. Det är jag som alltid är framme vid mikrofonen. Du vill hem och sova nu, men vad vill du egentligen? Jag kan se in i ditt inre. Du behöver nåt i ditt liv."

Björn: Har du en sån där "Fast fret"?

Fredrik: Självklart!

Björn: Har du den med dig då?

Fredrik: Alltid.

Däggmask = Daggmask

50 knok = 50 knop

Spökhistorielser = Övernaturliga berättelser

Klestra = Klistra

Beer = Bread

"Får jag ett år på mig, kan jag, om jag vill, bli i klass med Isaac Stern."

Tjej trillar ut genom fönstret på andra våningen. Hon klarar sig mirakulöst. Andra försöker (och lyckas) klättra in samma väg, istället för att stå i en timmas kö. Året därpå var fönstren plomberade med skruvar. På tal om skruvar, så hade den gode, den onde och den fule AbI# tagit över stället sommaren 1996. Efter det plomberades hela stället igen. Det var synd eftersom MD tillsammans med Mr DJ (Pelle) och "Brasset" var största hiten i Smögen 95-96. Knökfullt från måndag till söndag. Enormt drag och stämning som bara rann längs väggarna, varenda kväll. Vi svettades och bryggan svajade. Alla utom Thomas behövde dricka minst 4 liter vätska varje kväll.

En kväll började en snubbe ta av sig plagg efter plagg. Efter att ha fått "kalsong-greppet" över huvudet av sina polare, stod han slutligen i sin naturligaste form på dansgolvet.

Mr Jödahl var på besök en kväll, och tittade plågat ut genom fönstret mest hela tiden.

Utkvartera = Hämta ut

Det löpte amok för honom = Han flippade ut

En merit i hatten = Bra gjort

Jag är rädd att få sjögång = Vill inte bli sjösjuk

Under rekordvärmesommaren 1994 med uppåt 30 grader i skuggan, blev, speciellt Fredrik och Björn, mer än nödvändigt varma under gigen. Då brukade de hälla pintglas fyllda med vatten över huvudet på varandra för att svalka deras kokande hjärnor.

Vid ett tillfälle, inför sista låten på kvällen, satt Fredrik på huk när Björn bestämde sig för att hälla lite vatten på Fredriks huvud. Den hukande reser sig helt plötsligt och med hög hastighet. Glaset i Björns hand krossas av Fredriks raketuppskjutna skalle. Spektakulärt? Jodå.

Fredrik känner sig OK och MD drar igång sista röjarlåten. Under låtens gång sprutar blodet från Fredriks skalle, som inte märker något, eftersom han tror att blodet är svett. Han börjar dock ana oråd, när alla som dansar stannar upp en efter en, och tittar med förskräckta, uppspärrade ögon mot scenen. Fredrik förstår på allvar att det är något fel när han märker att svettdropparna på armen är röda, och den vita T-shirten är rosa.

Björn ilsknar till, slänger av sig banjon, hoppar ner från scenen och slänger ut en 110 kilos bråkstake med ett bastant nackgrepp. Samma ilskne Björn kastar samma kväll ett mikrofonstativ på ett dansande par.

"Lek inte med den Björn som sover!" ...har Björn påpekat för oss andra i efterhand.(????)

Terminator-Björn hade under kvällen samlat ihop ett onådigt raseri mot en något överförfriskad skotte, som hela tiden ramlade in på scenen. Björn bestämde sig till slut för att låta nämnde skotte ta del av hans raseri, och högg tag i vad han trodde var skottens skjorta. Tanken var att dela ut en hyfsat rak höger. Björn upptäckte i sista stund att föremålet i knytnävens kikarsikte inte alls var den irriterande skotten, utan en, av förklarliga skäl, skräckslagen äldre dam. Han fick samla sig snabbt, och låtsa att han bara skulle borsta av mjäll från hennes axlar. Vakterna hade tagit hand om skotten.

Lars "kör buss" bland buskarna i Björns bostadsområde.

Björn försover sig och missar 12-planet till Umeå. Han lyckas dock boka om biljetten, och kommer fram fem minuter innan giget.

Dé é lugnt...

Björn och Fredrik kommer femton minuter försent till 05.42- tåget från Örebro. Lars och Thomas står i vredesmod på perrongen och väntar utan sina biljetter, som finns i Fredriks ficka. Tåget var tjugo minuter försenat.

Dé é lugnt...

MD åker, som trio, utan Thomas till Gävle. Inte så bra. Vi får bittert erfara att vi behöver Thomas städade yttre (och inre), som motvikt i tillvaron. Trumman hamnade i ån, bocken skulle eldas upp...etc, etc...

• "Aaaaaaaaaaaaaaaaaah! Hankö!!!!!!!!", sa hjälpsam norrman i augusti 1995.
• "Hello Mountain Dew!" hördes alltid på "Brats".
• "It was cosmos eve, babe.", sjöng Björn i Järna 940824.

???

-Låter som Shorter, sa Thomas

-Det där är inte Wayne Shorter, sa Lars

-Detta var Wayne Shorter, sa Radion

???

-Scofield är kass, sa Fredrik

-Det där är inte Jon Scofield, sa Lars

-Detta var Jon Scofield, sa Radion

???

-Måste vara Brecker, sa Björn

-Det där är inte Michael Brecker, sa Lars

-Detta var Michael Brecker, sa Radion

???????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Flygresa med ett kvalitetsmässigt tvivelaktigt flygplan mellan Stockholm och Tallinn. Framstår invändigt som ett gammalt ombyggt militärplan. Vid landning, föll alla stolsryggar, som inte hölls tillbaka av en människas tyngd, ihop som dominobrickor med ett öronbedövande smatter. MD var mycket nära att släppa ut oönskade restprodukter ur sina kroppar.

Under pågående snöstorm bär MD ljudanläggningen i pappkartonger från musikaffären till busstationen. Bussresa i två och en halv timma. Kliver av bussen i Lycksele för att bära pappkartongerna igen. 1 kilometer till giget. Tungt, kallt, blåsigt och jobbigt. Lokalbefolkningen var dock ovanligt trevliga och vänliga.

Kartläsaren Björn guidar oss till Gustavsbergs porslinsfabrik istället för till Lidingö. "Det kanske finns någon färja mellan öarna?" försöker Björn.

"The boys played well again, in fact, they are actually improving. Amazing, considering Bjorn has stopped drinking alcohol, and has began to drink RAMLÖSA?"

Dennis Fallen.

"P.s. Lars has improved beyond belief. Also Fredrik seems a little tired these days due to the new addition to the family, no doubt. And as for Thomas, well words can’t explain his proffesionalism on stage i.e. playing accordion, keyboards and singing all at the same time. My God, where does this stop?"

Dennis Fallen.

Fotnot: MD frånsäger sig allt ansvar rörande grammatik, stavning och trovärdighet i ovanstående anförande, signerat Dennis Fallen.

Lars blir skrämd av ett spöke på hotellet. Fredrik blir skrämd av telefonräkningen från hotellet. 270 norska pengar för 5 samtal! Ingen gåta att statsfinanserna ligger på plus.

Haket öppnar 06.00, och en del sköningar sitter där tills stängningsdags vid 02.00. Här träffar vi konstnären Amir, och den varmhjärtade pundaren Roffe. Eftermiddagspianisten bombarderar pianot med "Autumn leaves". Här spelade vi "Boffyflow and spike", "Fairytale of New York" och "Over the hills" för första gången.

Lars känner sig hemma här.

Dan före dopparedan och osannolikt kallt. Bilmekanikern Björn lagar bandbilen (The big blue), med hjälp av mobiltelefon, i tvätthallen på OK-macken.

Thomas och Lars tänkte skoja lite med Björn som låg och sov i soffan. Planen var att lyfta upp soffan och sedan släppa ner hela ekipaget hårt på golvet. Dunsen skulle få Björn att vakna med ett ryck och vara jätterädd. Det var en ganska rolig idé tyckte de båda buspojkarna, som tisslade och tasslade runt den sovande Björnen. Strax efter att de hade lyft upp soffan, så bröt deras kommunikationssystem ihop, och Lars fick sin sida av soffan rakt på stortån.

Medan Lars dansade runt som besatt, vrålande av smärta, gäspade Björn och reste sig sömningt för att gå på toaletten. Lars tå har, den dag som är idag, efter ett flertal röntgenundersökningar, ännu inte hämtat sig.

Så roligt var det.

Den mystiske mannen i kepsen, som skickade whiskey till oss upp på scenen, visade sig vara Brian Johnson från AC/DC. Han gillade tydligen vårt första set som uppladdning till sin egen konsert. Galne Andy bakom baren var dödsimpad, och för en gångs skull relativt mållös. D, d, d, di, did y.....osv.

-Vem var snubben i teflon-rocken? undrar Rockmonstret om killen som är sinnebilden av Percy Nilegård klädd i en, till synes brandsäker, hellång rock i rymdsilverfärg.

Till kategorin "Oförgömliga ögonblick" sällar sig följande historia.

MD gör ett kanongig, när plötsligt en entusiastsk tjej drar ner både byxor och trosor, för att visa de blänkande vita halvorna mot scenen! Vi är fortfarande lite osäkra, men vi tror att det var ett sätt att visa uppskattning. Vi är däremot fullständigt övertygade om att killarna som gjorde "We’re not worthy"-hälsningen i Köpenhamn vid ett annat tillfälle, var väldigt uppskattande.

Top of page

For more information on Mountain Dew please contact: Mountain Dew - Email

For information and opinions on this site please contact: thE weBmaster

Member of the Irish Webring