Log-Book

Trollhättan kan vara lite hur som helst. Det var det nu också. Dock med stigande formkurva.

Efter en tämligen seg inledning på torsdag, avslutar MD i förhållandevis stor stil på lördag då Jazz-Johan hoppade in. Ingen fiol och ingen trad. Bara kavvers. Henkan drar ett stort Rolling Stones-lass med bravur.

Mr Fist har nya trummor. "Det är sista gången ni ser dessa", sa han bestämt. Dom här trummorna ska jag bara ha på stora och fräcka gig, fortsatte han storstilat. Hmmm…

Samma diskussionsmönster som tidigare i Trollhättan. Populärvetenskap i fikarummet och "ollonsnsnack" i bilen hem. Mr Fist lovade till och med att byta efternamn till "af Ållonhjelm".

Brats med tillhörande julbord. På fredagen smiter Fredrik för att gigga på annat håll. MD svarar med att göra ett kanongig med "På spåret-Henkan" som vikarie.

På lördagen förgyller Birger King tillvaron med sköna trumfills och vacker sång.

Stockholm i riktig vinterkyla. Några smärre(!) problem med den nya ljudanläggningen gör att vi spelar på monitor-systemet större delen av fredagskvällen. Det ska till mer än så för att stoppa MD.

På lördagen levereras ett nytt PA-system och MD kan "reela" hårt, högt och länge.

Ingen riktig höjdarhelg men klart godkänt.

Mr Fist har ny virveltrumma. "Låter lite matt", tycker Thomas. Mr Fist morrar.

Den riktiga höjdaren står Marilyn för när han bjuder på årets vurpa vid hemkomsten.

"På spåret-Henkan" rycker in och lägger en solid grund till MD's power-trio på Brats.

Trip to Malmoe. Fagans bjuder på sedvanlig god stämning.

Inga falska anklagelser mot MD denna helg. Inga påkörda kärringar heller. Mr Fist anländer som värsta rockstjärnan med tåg till "Hooedbäängååe".

Segt, och liten (men entusiastisk) publik på fredag. Lördag var kanon ända till slutet vid halv fyra på söndagsmorgonen.

Scenariot om "skäggsprutaren" skapas.

DJ Zimmerman är återigen mycket förgrymmad på MD. Denna gång hängde smockan dock något lägre. Risken finns att EAA griper in...

Mr Fist giggade för allmogen på "Bingolotto". Han var mycket nöjd, och MD var mycket stolta.

MD belägrar huvudstan. Två rykande MD-kvällar. Svennis tar England till VM. MD bor på hotell (halleluja). Efterfest på Rockbar med E-Type och andra dylika nattkrälare.

På vägen upp bildas organisationen EAA.

"Vi har allt!" deklamerade den självsäkra föreståndaren i trumbutiken på raspig danska, till tveksamt nöje för Mr Fist, som trots allt fick gå därifrån med oförättat ärende.

Eeeööööäääääh!!!....lät det om den cyklande kvinnan som var en hårsmån från att bli en del av regummeringen på bandbilen.

"Tænk!" sa hon sedan på aggressiv danska.

"Det var ju det vi gjorde, kärring-jävel! Vi hade bestämt oss för att köra ihjäl dej", sa Mr Fist skämtsamt på behörigt avstånd.

Marilyn blev anklagad för att ha klottrat på toaletten på haket.

Thomas blev bestämt bortvisad från sin viloplats på den arge kockens antika stol.

I övrigt en lysande MD-helg i Köpenhamn.

Skövde ska erövras. Det går väl hyfsat. Ingen R&Q denna gång.

Här är det lätt att gå vilse i korridorerna.

Spännande gästframträdande av lokal bodhran-spelare i Malmö.

Dj Zimmerman får ett frispel och toastar fram en högljudd kaskad av anklagelser med orkanstyrka mot Fredrik. Publiken på dansgolvet backar osäkert bakåt av rädsla. Fredrik står i strålkastarljuset med fågelholks-looken.

Birger gästar, och levererar.

Brats, Brats, Brats...(rats!).

Dags för byfest i Gällstad igen. Henkan är med, och är mycket fascinerad. Trägolvet framför baren i tältet agerar scen. MD är bokstavligen fullständigt omringat av Gällstadbor. Speciellt. Vi diskuterar traktens stora händelse, den eventuella sammanslagningen av de två fotbollsklubbarna, med lokalbefolkningen.

En gammal bekant, "Richard Lurifax" Dj'ar.

-Bosse är en grymt skön kille, sa Marilyn mer än en gång denna helg.

Den arga hyrestanten till bandlägenheten i Århus låste in nya bandbilen på gården bakom massiva järngrindar. Hon gillade tydligen inte att ha bandbilar parkerade på sin innergård.

Rådiga MD-gubbz löste dock problemet genom att bryta upp grinden, köra ut bilen och slutligen återställa grinden till dess ursprungsläge

Marilyn spelar Manson i hyrbilen hela vägen upp till Sthlm, så att Henkan får ont i huvudet.

För övrigt en MD-helg av första klass. Vädret är nice. Ett okänt band äger MD's eviga tacksamhet, för att ha förpassat bandlägenheten i Bagarmössan till evigheten, genom idogt festande natten igenom.

MD bor på vandrarhem.

Marilyn och Fredrik åker på äventyr till Odense. Det som tidigare var "Paddy go easy" drivs i annan regi. MD was here. Denna gång slipper vi dock de giftiga smördegspajerna från de hemligaste gömmorna köpmansdisken. Vi äter sushi istället.

Denna till en början osäkra Power-duo levererar till slut, och lägger Odense för sina fötter.

Århus blir tystare och tystare...

Brats i sommarens soliga dagar. Henkan hänger in och skämmer bort oss och alla andra med brilliant gitarrspel. Alldeles för bra.

Hej då Fascist-F, hej Hotell!

Power-duo med Marilyn och Fredrik i Malmö. Marilyns girlfriend hänger också med. De nattar över i hotellets parkeringsgarage.

Axel sätter sitt avtryck i den Danska huvudstaden tillsammans med MD.

Fascist-F klagar över blöta handdukar i badrummet. Fredrik lyckas inte övertyga om utlovad bättring. Get the...#&@@!!!##

Århus blir tystare...

Marilyn och Tucker har dock skakat hand.

Invigning i Skövde. R&Q på stora scenen i discot. Big Bob-Omb och Higgins på plats. Axel håller i trumkvistarna. MD får vänta utanför medan puben byggs färdigt.

Higgins gästar förstås scenen. R&Q säger sig vara enormt imponerade av MD. Kommande från musikens Bert Tybäck måste detta tas med en nypa salt resonerar MD. Snobbigt? Nej, bara mentalt fredsbevarande attacker.

Krögaren bjuder på potentiellt högklassigt efterhäng med chili cc och bier.

Frukost på Café Cross i Århus är alltid lika groovy. Henkan underhåller med hisnande historier från Haiti och Benin. Alltifrån voodoo till buckliga bussresor

Marilyn missar bandbilen hem från Århus. Mer än häftig ordväxling mellan rökaren Tucker och Marilyn på morgonkvisten. Tucker gillar inte att bli väckt av dörrklockan på morgonen.

Tur att tåget finns...

St Pats i Sthlm! Higgins gästar och gör halvtimmes versioner av diverse U2 nummer. Birger lägger sig och vilar i de tysta partierna.

Uppsala är sig likt, mest på ont. Axel förärar oss med svängigt trumspel och fina seglarhistorier.

Köpenhamn inleder det nya året.

MD avslutar Milleniets första(?) år i stor stil på Brats.

Tre sköna kvällar i Trollhättan.

Kallt som satan i Århus.

Henkan hoppar in istället för Fredrik och MD drar till Jönköping.

En glad dansare lyckas välta en högtalare så att den brakar ned och gör kaffeved av Björns fiol. En riktig precisionsattack. Total förintelse. Henkan och Thomas vrider sig av skratt. Björn gråter.

Henkan lovade dock att låna ut en av sina fioler till Björn.

Brats mitt i veckan är skönare än på helgerna.

Två coola kvällar i Uppsala.

Henkan hänger med till Sthlm för första gången. Han kryddar tillställningen med otroligt sköna gitarrslingor på både el- och akustisk gitarr.

Fredrik stannar hemma och den allkunnige Henkan vikarierar i Köpenhamn..

Efter diverse obetänksamma ord från gamle vännen (?), och barkillen Jojjo på fredagskvällen under mindre nyktert tillstånd, packar MD ihop instrumenten. Redo att åka hem i protest blir till slut MD övertalade att fullfölja giget efter diverse diplomatiska medlingsturer via högsta ort.

Fredrik blev i Göteborg direkt involverad i fallet, eftersom han vid tidpunkten för medlingen hade ett möte med Big Bob-Omb.

"Karma Police - arrest this man..."

Brats mitt i höstrusket.

O'Connor's i Uppsala där vi numera bor på.hotell. Nya stories om den Lille från vakterna.

Den lilla mysiga puben Fagen's i Malmö är alltid ett kärt besök. Henkan åker med och förgyller tillvaron.

Premiär för MD med Henkan i Köpenhamn. Vilken kille! Otrolig gitarrist, som dessutom trakterar fiol och mandolin på ett förstklassigt sätt. Rutinerad i "folk" sammanhang via dEn fulE (ett av Långe-Lars favoritband...?).

MD med nya trumslagarfyndet Jazz-Johan i Århus. Han förvånade MD med sitt trumset, som visade sig vara världens minsta trumset, och faktiskt, som utlovat, fick plats i bandbilen utan släp. Nya resvanor vankas.

Den hängivne rockaren PK är också med och levererar.

Tre grymma dagar i Stockholm.

Bröllopsgig på Orust. Efter diverse "hitta-vilse-lekar" anländer MD till härlig sommargrönska runt den lada som utgör fesatlokal.

Utan en enda repad ton har MD med sig Jazz-Johan som trumslagare. Det visar sig vara en oväntad och glädjande överraskning. Vilket sväng! Den otroligt lyhörde JJ följer minsta musikaliska impuls på ett förstklassigt sätt, som smälter perfekt in i "The MD-groove".

Bröllopsgig på Odd Fellow. "Odd" var ordet, sa Bull.

En KLASSISK sättning av MD äntrar scenen i Stockholm. Vi har med oss Birger bakom trummorna. Han var ju killen som introducerade rock-trummor i MD första gången, och denna variant av MD har bl. a. en oöverträffad musikalisk skalp ifrån Kåren i Göteborg under friidrotts-VM.

Med sin Djembe, sin sång, och sitt sväng mejslar han ut en ny profil åt MD.

Värt att notera är ett jam i replokalen till bandets gode vän UJ. Birger och Björn spelar nakna. Det hela resulterar i ett oförglömligt gästframträdande av UJ under kvällen. "Fire" och "The boys are back in town" framfördes med stor pondus. Stort jubel från publiken följde. Kanonkul(a)!

Björn, Fredrik och Per K(!) återskapar till 2/3 en unik lineup, som fortfarande lever på sina triumfer från Köpenhamn. Vi håller oss långt över vattenytan på ett något trögjobbat Brats. Återigen en lysande insats från Per K. Denna gång med mik på gitarren. Bra!

MD gör sitt jobb på Brats igen.

MD på exkursion i Christiania. Vi är ganska tagna av upplevelsen. Lars har semester, men vi ror hem gigen med sedvanlig stolthet.

Fredrik, Björn och Thomas bildar MD’s powertrio, och drar till Malmö för första gången på väldigt länge. Fagan’s pub är ett kanonmysigt litet ställe mitt i stan. Vi har vissa problem med att hitta fram.

Väl framme träffar vi på servitrosan M, som jobbade på The Dub förr i världen. Nu har hon sitt eget ställe här. Vi är mycket imponerade. Vi får sova på hotell. Spelningarna går bra, och stämningen är hög.

Vi gör även ett kärt återbesök på en av Malmös nattklubbar efter giget.

Good old Gothenburg.

Preben har fått som han vill. MD packar väskorna och åker till Dragör för att spela på marknaden. Utan Lars. Som vanligt lagom försenade anländer vi till öltältet där vi ska dela scen med trubbisen Julian Oakes. Han åkte senare ifrån marknaden utan att ta med sitt gage. Hoppas att det löste sig. Preben och hans fru gick omkring och bröstade sig med walkie-talkies. De verkade nöjda i alla fall.

Björn inledde med att spela av en sträng på sin fiol. Hade han en extra sträng?……..Neeeej!

En av ödets nycker såg dock till att det fanns en fiolspelande (s)Murfen på plats i tältet. Han hade inte fiolen med sig, men lustigt nog bodde han bara 200 m från marknadsområdet. Han kilade hem på pigga ben, och kom glatt tillbaka med en sträng. Vilket flyt! Till råga på allt så visade sig M vara en första klassens reelgnidare. Vilket sammanträffande!

Efter giget en av kvällarna blev vi hembjudna till M på jam-fest. Vi promenerade dit, han släppte in oss i huset, och tog själv taxi till sin kajakklubb för att hämta 2 backar öl. Vilken kille! Han odlade spännande grönsaker i trädgården, och hade timvis med Irländsk musik på video. Han visade gärna sina videos på högsta volym.

Det blev oförglömlig kväll med många garv och ett fint jam. Björn lagade en sagolik omelett till oss.

Björn var mycket imponerad av marknadens sanitetsanläggningar, som besökte så ofta han kunde. Fredrik fick se lite striptease igen, och var mycket nöjd.

Allt i allt en ganska trevlig upplevelse även om maten bestod av flottig Fish n Chips och giftiga smörgåsar. Preben vill att vi kommer nästa år igen…..vi får väl se…

MD åker till Sthlm igen. Higgins tittar in på fredagen. Bra drag IGEN! Mr Fist orerar som vanligt, och alla är mycket roade. MD är inte lika roade när Mr Fist dyker upp 2 timmar försenad till hemresan, efter en hård natt i tveklöst sällskap. Grrrrrr……oooowl!

Tillbaka på Brats igen. Två extrainsatta gig. Flyter på fint. Bra akustiska gig, med Lars på flöjt och MD’s egen "wonderboy" på fiol.

Tre dagar på gamla "Brats". MD får på tafsen för att vi spelar för mycket "Dojan-musik" (Läs: Feel like makin’ love)….Jaha ja…

People are strange……speciellt på "Brats" nu för tiden!

MD känner sig som den Irländska musikens proletariat. Rättslösa, egendomslösa och orättvist behandlade. Sak samma. Vi gör som vi vill ändå….….och har kul!

Varken Lars eller Mr Fist är med denna härliga sommarhelg i Köpenhamn. Istället har MD ännu en gång formerat en unik uppsättning. Per K glider med och bidrar med skönsång och omikad akustisk gitarr. En mycket strong insats, och publiken var lika vild som vanligt. Något ovan vid MD’s repertoar var Per K lite orolig för att vara den där "Standardsnubben", som kör CCR och så…

…ingen fara Perra…Det var KANON!

Trollhättan by night kan få människor att tappa fattningen. Ett exempel är killen från Vänersborg som trodde att han var född och uppväxt i norra Dublin!(?) Andra kan få en sällan skådat skarpsynthet. Björn till exempel. Han genomskådade både Hells Angels och tidsskriften "Modern Drummer" under denna helg.

-Modern Drummer är "Veckorevyn" för trummisar, deklarerade han.

-Hells Angels är inte alls kriminella, sa samme Björn med självsäker min.

-Dom är heller inte så farliga som folk tror, fortsatte han.

Det förs ivriga diskussioner om gravitation och universums uppbyggnad. Trollhättan verkar vara pläjset för vetenskaplig argumentation.

Mr Fist påminner oss om Björns filosofiskt bevingade ord: "Finns öl, så finns jag!"

Thomas skolkar igen. Lars kan inte heller vara med, så Björn, Fredrik och Mr Fist bildar en UNIK sättning av MD tillsammans med den galne skotten Colin. Vi träffas på Mozes Twins MC-klubb, som är kvällens brottsplats. Istället för att repa, tar vi några öl och slappnar av.

Giget blir, mot alla odds, kanonkul och allt funkar väldigt bra. Speciellt med tanke på att vi i förväg inte hade bestämt en enda låt som vi skulle spela. Men blir man bjuden på helstekt gris och striptease, så klarar man det mesta.

Dessutom hade vi inga mikrofonstativ. Dom hade vi glömt. Istället tejpade vi fast mikrofonerna i stolpar, sopkvastar och vad helst vi kunde hitta.

En ovanligt kul upplevelse, och biker-snubbarna var fantastiskt välorganiserade och snälla. Riktiga föredömen för arrangörer.

MD gigen duggar tätt i Köpenhamn nu för tiden, och det passar oss fint.

Mr Fist håller noga reda på sin kudde den här gången. Thomas skolkar på torsdagen, men sluter upp lagom till fredag kväll.

På torsdag kväll tar sig MD en riktig genomkörare på Dakota tillsammans med personalen från The Dubliner.

Lars somnar, och Björn går vilse. Det visar sig senare att Björn spenderade det som fanns kvar av natten till att irra runt på gatorna och i parkerna. Under förmiddagen befann han sig sovande på taket till The Dubliner. När de andra mötte honom senare på dagen hade han en tjusig solbränna.

På Brats igen, och alla är positiva till MD’s insats.

Ett extrainsatt gig i Köpenhamn tackar man aldrig nej till.

Ny bandlägenhet, som ligger längre bort från centrum än det vingelavstånd som den gamla bandlägenheten hade.

Rockmonstret avslöjar sitt artistnamn "Mr Fist".

Mr Fist blir sur för att Thomas glömde ta med hans kudde från bandlägenheten. Mr Fist ger sig inte. Han vägrar att åka ifrån sin kudde. MD har bråttom till färjan. Mr Fist ger sig ändå inte. Fredrik, som är den enda som varit dum nog att memorera vägen till den nya lägenheten, rycker ut med ljusets hastighet.

En sorglig historia får ett lyckligt slut. MD hinner med färjan, och Mr Fist får sin kudde.

Nya MD möte gamla Stockholm, och vi har otroligt skoj. Långe-Lars, som hädanefter förkortas (?!) till Lars, är återigen med. Han verkar trivas och kommer förmodligen att synas så ofta tillfälle ges.

Tro det eller ej, men MD levererar sin grundmurade live-show med ny fräschör, och med en tidigare oanad spänst. Detta lovar gott!

En otroligt bra kväll på The Auld Dubliner.

Björn, Fredrik och Långe-Lars bildar Irländsk powertrio.

På Brats är som vanligt fredagen glest befolkad, och lördagen smockad. Långe-Lars hjälper MD att bredda sin repertoar och ta oss till nya höjder.

…och ytterligare en.

Rockmonstret håller en av sina berömda nattliga föreläsningar. Denna gång handlar det om den så kallade "Te-ceremonin".

En glad afton i kungens hemstad….

En historisk MD-helg i Trollhättan. Lille-Lars och MD går skilda vägar från och med nu. Lars och hans fiol valde dock att stanna hemma istället för att bli avtackad ordentligt. Något fegt kanske, men vi önskar honom i alla fall lycka till med hans framtida uppgifter. Hans namn är ju för evigt inristat i MD’s historiebok, och han är förmodligen den bästa fiolspelaren…

…i bandet. ;-)

Utan honom hade vi aldrig lärt oss vad en vegetarian äter, eller hur man väljer en snygg plånbok. Det var han som fick upp våra ögon för värdet på en tjusig T-shirt, och hur man fördelar resekostnader på ett solidariskt sätt.

Go Lars, go!

Tre sagolika dagar i "Wonderful Copenhagen".

På fredagen drar MD till Foley’s där Paulo Mendonca och Jim Walsh giggar. Bra!

På lördagen är självaste "strippkungen", Preben, där och blir imponerad. Han vill att MD ska spela på en marknad som han är med och arrangerar. Hmm…

Ovanligt god eftersmak på denna kväll i Götet. Bra ljud för en gångs skull! Ny anläggning och MD jublar. Björn, Fredrik, Långe-Lars och Lille-Lars bildar en ovanlig line-up.

För ovanlighetens skull drar MD till Oslo. Glädjande är att Långe-Lars är med oss. Hans röst och flöjt tillför en helt ny dimension till bandet. En del nytt material repas in. Bl. a. "People are strange", vilket stämmer in på de flesta på detta stället.

Skönt att vara på hemmaplan igen. Fredagen är ganska dåligt besökt, medan lördagskvällen bjuder på tjockt folkstim.

I Stockholm igen, och MD går mot nya höjder. Hejdlösa kvällar. Faktiskt!

Efter en lång natts färd hemåt, närmar vi oss Borås. Där hörs plötsligt en ljudlig smäll, och till MD’s kollektiva förvåning blir vi omkörda av ett ensamt hjul, som målmedvetet rullar längs väggrenen. Det rullar långt bort och försvinner för tid och evighet. Det visade sig vara hjulet till släpvagnen som hade lossnat. För övrigt samma hjul som vi fick punktering på för en vecka sedan.

MD ger sig ut i samlad tropp för att leta med duggregnet strilande ner på våra trötta nackar. Klockan är c:a 7 på morgonen. Vi letar envist i en timma, för att sedan konstatera att hjulet inte vill bli funnet.

Till vår undsättning den här gången kom Michel, som körde bärgningsbil. Han var full av goda idéer, och positiv entusiasm. Till slut köpte vi ett nytt däck och fortsatte vår färd hemåt.

Varma själar tar emot MD i ett kallt Köpenhamn. Vi längtar till våren.

På vägen ner till giget får vi punktering på släpvagnen. Det är bara trasor kvar av hjulet. Klockan är c:a 19.30 och vi är redan försenade.

MD lyckas snabbt att mobilisera en hjälpstyrka som bestod av Statoil-killen, Assistance-snubben och Gummi-Karlsson. Dessa tre är alla helt på vår sida, och jobbar för högtryck för att rädda oss ur denna knipa.

Trafiksäkerhetsvakten Björn föreläser om vikten av att placera varningstriangeln på rätt avstånd ifrån det stillastående fordonet. I det här fallet den efterlämnade släpvagnen.

Efter besöket hos Gummi-Karlsson upptäcker vi, till förtret för Björn, att varningstriangeln är vänd åt fel håll.

Fulla i skratt anländer vi bara obetydligt försenade till giget.

Brats…

Brats, Brats, Brats…

Higgins fyller år. MD hyllar med sång och musik. En del andra band och musiker finns på plats för att ge sin hyllning. Rockmonstret, som alltid är stridslysten vill genast "knäcka" de andra musikerna. Vi är tvungna att sätta koppel på honom!

I huvudstaden går allt som smort. Lille-Lars vilar upp sig, och Björn axlar med förtjänst en hel del fiol-fippel.

I övrigt en mycket tajt rock-version av MD.

Industristaden Trollhättan drar i MD’s Rock n’ Roll-ärm än en gång. Trogna besökare dyker förstås upp, och stämningen är god…

…bland publiken åtminstone. Rockmonstret skäller ut Thomas, och Thomas voffar tillbaka. Det hela löser sig dock efter lite medlande.

Bandets gode vän PK följer med på fredagen, och förgyller tillvaron.

Trio-kärnan i MD spelar för uttråkade besökare till invigningen av nya ABB-huset.

På plats finns också, bland andra, Jörgen Mörnbäck och Svante Drake, som imponerar mycket, och nästan spräcker ljudanläggningen med sina orala trumfills.

Ljudfirman stjäl några av MD’s stativ. Aja baja!

MD är beredda att utse Köpenhamn till "Nordens pärla". Som vanligt lyfter stämningen taket, och vi är på gott spelhumör. Lille-Lars köper en förstärkare till sin Fiol. Way to go!

Glada miner på hemmaplan.

Adekvat leverans av MD på Brats.

MD’ s musiktåg tuffar in till O’Connor’s i Uppsala. Det spelas så gott det går, och stämningen är väl så bra den kan bli här. Vår gode vän Ollie kikar in på besök. Han drar några låtar med oss. Kul!

Millenniets första gig!!! Det sker förstås på Brats, och MD hälsar lättade på varandra, samt önskar god framtid.

Millenniets sista gig!!!! Det sker förstås på Brats, och MD tar farväl av varandra ifall katastrofen skulle infinna sig inom ett dygn.

Flåsiga av all julmat bjuder MD upp till ganska god underhållning på hemmaplan (igen).

Mera Brats, och mera millenniefunderingar.

Lille-Lars är hemma och julstökar. MD blir trio.

Mycket julbordsmänniskor nu på Brats. MD och alla andra börjar oroa sig och spekulera i hur millennieskiftet kommer att gå.

Mera Småland, och nu är det dags för Mullsjö. MD har varit här förut. C:a 3 år sen. I stort sett samma publik denna gång, bara lite fler.

Lille-Lars vilar upp sig och Långe-Lars rycker in.

En alltigenom lyckad kväll, med bra fart på Mullsjöborna.

Ett ganska elakt snöbollskrig utbryter bland urinvånarna utanför entrén när MD packar ut. MD lyckas dock att hålla sig utanför det hela.

MD åker till Småland för att underhålla på Habo Hotell. Ett sagolikt julbord med tillhörande dryck får Lergubbarna på ett strålande spelhumör. Ägaren är snäll och bjuder på cig och öl efter stängningsdags.

Rockmonstret vilar upp sig.

Brats tar emot MD med öppet sinne. Inga höjdardagar, men helt OK.

Trollhättan förnekar sig aldrig. Tre bra dagar i sann återvunnen "Trollhätte-entusiasm".

En frejdig kväll i Götet.

MD bryter traditionen och kommer i väldigt god tid till giget i Köpenhamn. Nästa steg är väl att skaffa stämpelklocka, tycker anarkisten Björn ironiskt. Han gillar inte de mer städade tendenserna. Rockmonstret knyter ihop Lars fiolfodral med en gammal strumpa. Hårt, hårt. Lars får kämpa länge med både knutarna och doften för att kunna öva. Mycket slappande, sovande och biobesök denna helg. En del festande också. I alla fall för Björn och Rockmonstret. De hänger ute med P&D, som är i stan. Rockmonstret somnar, men Björn går på till ljusan dag. Våran Björn har nog världsrekord i festande. De andra slappfisarna tycker att det är för kallt att röra sig utomhus mellan pubarna.

På fredagen försöker en äldre dam, med hjälp av mutor i flytande form, att få ett extranummer. MD nappar inte.

-Have I been to space? undrade Björn, som hade missuppfattat frågan.

-You’re always in space, sa vår ryske vän till Björn.

-Jurij Gagarin utan hjälm, sa Rockmonstret, när Björn satte på sig sin nyinköpta mössa.

Vår ryske vän, som stryker omkring i korridorerna på puben, hade ett långt hockeypolitiskt samtal med Thomas. Mellan sin anföranden målade han lite på några skyltar som ska hänga nere i puben.

Lördagen når upp till ett otroligt sväng. Trots ganska lite folk, så blir det fullt MD-drag.

Lars avslutar helgen med att riva ner 150 askkoppar, som stod prydligt staplade på varandra. De faller till golvet med ett majestätiskt brak. Splitter, splitter…

MD gör en icke auktoriserad sen ankomst, och börjar giget tio minuter efter utsatt tid. Till råga på allt är Big Bob-Omb i huset. Han är dock på sitt bästa humör. Efter några G&T innanför kragen, och två versioner av WINTJ ekandes i öronen, så bjuder han Lergubbarna på dricka med ett stort leende.

Eftersom ingen oändligt lång resa föregår giget, är MD inspirerade, glada och svängiga utöver det vanliga.

Gästartist från en retroaktiv möhippa framför "Stand by me". Det ligger rätt i fatet för den dansglada Brats-publiken.

Rockmonstret läxar upp en turist som videofilmar giget utan tillstånd.

MD-tåget tuffar på, och det svänger sedvanligt. Ångan går till och med upp lite över medel.

Inget överträffar dock Rockmonstrets 30 minuter långa monolog i pausen, som får servitriserna att vika sig av skratt. Han rörde sig retoriskt obehindrat mellan uttryck som "Prins HomoPhilip", och anekdoter om stora killar som stoppar huvudet i bastrumman. Lars komponerar nya ringsignaler till sin telefon.

En uppåt kväll i Gbg’s nöjespalats. MD får nya Filippinska fans. Det svänger bra.

Lars leker med sin nya mobiltelefon, som han självklart måste testa alla funktioner på. Den roligaste tycks vara att komponera nya ringsignaler. Björn funderar på att bli matador.

Ingen har fattat vilken helg som Halloween egentligen ska firas. På puben finns därför endast spridda skurar av häxor och Frankenstein-monster. Resten har i ren osäkerhet tagit på sig flanellskjortorna.

Välkammat sväng för att vara Uppsala, med alla sina lågmält konverserande analyspannor.

Nya och, i och för sig, tillfälliga bandlägenheten är till allas belåtenhet. "Blairwitch project" är inte till någons belåtenhet.

Fredrik ställer kluriga gåtor, tills Thomas och Rockmonstret inte orkar höra på längre.

Lars vill ha hjälp att ändra PIN-kod på sin nya mobiltelefon. Rockmonstret sträcker genast ut en hjälpande hand, och efter diverse turer bland menyerna är telefonen obrukbar. Till stort förtret för Lars, som hade sett fram emot att få utforska detta tekniska vidunder noggrant. Han mindes med längtan i blicken sitt första möte med den förra telefonen. (se 22-23 januari 1999)

Framme i Stockholm igen. För en gångs skull en något ojämn kväll. Ganska lite folk. Medelsvänget ligger ändå långt över höjdpunkterna i Oslo. En del smågnabb på scenen.

Rockmonstret ger en mycket levande, muntlig framställning om hur det är att vara så berusad, att man inte vet vad man gör.

Gästspel av Amerikansk munspelare. "I’m very good!", sa han. Rockmonstret höll inte med.

Fredrik träffar gamla bekanta, och går på "Mera" igen.

Några timmar senare sitter trötta lergubbar hemma hos Higgins och dricker kaffe. Han har gett husrum åt släpet under veckan. Efter några goda skratt, och fastslagna sanningar, ger sig MD iväg med släpvagnen för att rodda ner.

MD börjar sent på Brats eftersom Fredrik och Björn har varit på konsert med RHCP. Ett godkänt dagsverke utan några direkt magiska stunder. Höjdpunkten kommer faktiskt i slutet. En ovanlighet för att vara onsdag.

Tre svängiga kvällar i sann MD-anda. Inga större missöden, förutom trasiga sängar i bandlägenheten. Björn funderar över Islams mysterier. Efterfest på "Mera", med två rejäla rallarslagsmål. Ingen böter på släpvagnen denna gång.

Lille-Lars är ledig IGEN, och Långe-Lars rycker in IGEN. Vilken hjälte! Härliga MD-kvällar med lite nytt material. Långe-Lars sätter guldkant på tillvaron med sin flöjt och sin röst.

Försenade som in i bomben anländer lergubbarna en halvtimma innan giget.

-Swing-a-long Ling-Long, my Ding-a-long Ding-Dong, skanderar Rockmonstret.

Kallt som i Sibirien, men Shawarman får upp ångan i båda ändar.

Thomas har tagit ledigt, och Rockmonstret fortsätter sin bojkott mot Oslo. Tre lergubbar blir fyra med hjälp av Långe-Lars. Nu kan Mossad räkna hur mycket som helst. "Helt obefängt!", sa Björn.

Den dolda kameran vakar över allt som händer.

När vi ska in i bandlägenheten, så fungerar inte nyckeln. Tillbaka till Kilkenny. Polisavspärrning. Den hjälpsamme, Norske polisen vill inte upplysa om vad som hänt, så Fredrik fortsätter glatt förbi avspärrningen. Det visade sig senare att det hade varit skottlossning, så det var ju tur att de pistolbeväpnade mjukskallarna inte dök upp igen. Tack till Norska polisen för visad omtanke!

Storebror Abraham och de andra försöker lösa MD’s nyckelproblem, och under tiden bjuder de på öl. Undrens tid är inte förbi! Till slut kommer Simon, som också bor i lägenheten, med ett par nycklar som fungerar. Klockan är c:a 6.00.

Simon visade sig vara en sällsam bekantskap. En glad Norrköpingsgrabb, som hade varit i Oslo ungefär en vecka. Han klagade redan på de lönnfeta och fula strippor som fanns i Oslo. "Sätt dom på tjack-kur!", var hans enkla recept. Simon visste vad han pratade om eftersom han hade bott i Moskva i två år. Där flödade spriten och horona var vackra, enligt Simon. När Simon pratade om Moskva skrattade han ofta sitt speciella skratt. Det lät ungefär som en trasig matberedare.

En annan höjdpunkt var mannen som hade somnat i sin bil framför ett rödljus. Fredrik sprang till undsättning, och knackade hjälpsamt på rutan.

Efter giget stupade flera tjejer handlöst mot golvet, och låg till synes livlösa en stund. "De måste ha varit asförpackade!", sa Björn efteråt.

Tre ganska avslagna kvällar på Sveriges framsida. Fredagen svänger lite mer än övriga dagar.

Ganska mycket folk på fredagen. Bra gung. Fredrik programmerar i pauserna. Ännu mera folk på lördagen. Dessutom får Lars ytterligare en anledning att springa och gömma sig. Han vill inte ha gruppsex!

Vi glömmer aldrig killen som ville höra lite femtiotals-musik: "Creedence å sånt…"

Lars är tillbaka igen, bara för att bli ännu mera uppskrämd av den löpande tiken i Trollhättan.

Köpenhamn är alltid en hit! Vår ryske vän försöker att charma några flickor, med mindre lyckat resultat. Dessie underhåller på Foley’s. Natt blir till dag och MD går till sängs.

Länge sedan vi såg "Lindaus". Vi undrar fortfarande vad alla orientaler gör på färjans första söndagstur. Hårt pressat sightseeing-schema kanske?

Lars är fortfarande på semester, men nu finns Rockmonstret på plats igen. Det rockas och gungas som aldrig förr. "Göteborg by night" innebär MD och Hyper O’Hara.

Rockmonstret har bojkottat "Noway", och Lars är i Grekland, för att lata sig. Det blir bara järngänget kvar, som utan fruktan ger sig av mot Oslo. I "The big O" gäller helt nya rutiner. För att kunna äta och dricka på puben, måste man ha försett sig med "monopolpengar", i form av små lappar med dagens ranson inpräntad. Här råder tydligen krigstillstånd. Det är lättare att krama blod ur en sten, än att försöka charma till sig en extra ranson. MD fogar sig dock och levererar snällt sina monopolpengar i utbyte mot lite mat. Restaurang Oriental blir, som vanligt, en gastronomiskt räddare i nöden.

Järngänget tuggar sig igenom tre kvällar med den äran. Mossad bevakar det hela med dold kamera. Det räknas och analyseras, och slutligen är resultatet lika klart som en sommarmorgon. Higgins får ilskna påtryckningar från storebror Abraham, som minsann har räknat till tre (3). Inte bra!

O’Connor’s ska byta bandlägenhet, och MD får äran att ta farväl av den lilla, kalla alpstugan. Henrys lilla hemmabygge, som så troget brett ut sitt skyddande tak åt många trötta musiker genom åren. Farväl! …och Hurra!!! Vi kommer att sakna Henrys små välmenande lappar, som satt upptejpade överallt i det lilla skyffet. Dessa små notiser innehöll information och vägledning till de inneboende såsom: "If you use the toaster and the microwave at the same time, everything will go black! So…Don’t try!" Vi kommer heller aldrig att glömma: "Please clean water from floor after shower." Bye, bye Henry!

Spelningen gick väl som väntat. Bra, men ingen riktig magi.

Fredrik lyckades färga Thomas nya 1000-kronors jacka alldeles grön med hjälp av en burk färg. Bra jobbat!

MD-magin infinner sig i staden som är Danmarks stolthet. Köpenhamns gator är fulla av folk, som myllrar omkring i jakt på sköna upplevelser och billig öl. Gycklare och trollkarlar gör allt för att underhålla de torftiga själar som passerar. Berusade och skrålande människor gör sitt bästa för att skämma ut sig. Härlig stämning!

Som vanligt är färjan överfull med orientaler. Vilka de är och vart de är på väg, vet ingen.

Business as usual in Brats.

Ganska trevliga kvällar på Trollhättans nöjesmetropol. Torsdagens akustiska set är ovanligt svängigt.

Träffar bruden som garanterar "Världens bästa sex". Lars blir rädd.

Lars hand är fortfarande sargad. Efter ett besök hos doktorn tidigare i veckan fick han dessutom reda på att han hade brutit två revben. Men Lars är stark, och beslutar sig för att åka med och jobba i alla fall. Han undviker dock tunga racklådan i fortsättningen. Klokt!

-Här har ni två kanaler grabbar, sa de ytterst ohjälpsamma och inkompetenta ljudteknikerna på festivalscenen i Uppsala.

Fortfarande ganska mycket sommarstiltje på puben.

-Vet du hur fort du körde? sa polisen till Björn.

Vi borde egentligen förutsett det, eftersom det var så fint väder. Men, men...första gången på över tusen fortkörningsresor som vi åker i fällan.

Spelningen går utmärkt.

Att det finns vatten i Stockholm har vi märkt, men att det är festival märks förbaske mig inte.

Fredag fin som fisken. Lars ska bära tunga racklådan och snubblar. Först faller Lars, sedan kommer racklådan...rätt på handen. Lars hand blir röd, och hans ansikte vitt. Fredrik fixar plåster.

På lördagen så är Rockmonstret otrogen med ett annat band. Lergubbarna spelar först på en festmiddag för Lindome GIF, och sedan för kalasmänniskorna på Brats. Fina och svängiga akustiska spelningar.

Torsdag på Brats utan Fredrik. Vikarie blir "Långe-Lars". "Lergubbe-Lars" gillar inte att bli kallad "Lille-Lars" av Björn.

Kungsbacka. Fredrik har svikit igen, och stuckit till Danmark. Fler räkor åt lergubbarna...?

Fin och entusiastisk publik i Trollhättan. Trenden håller i sig. Bättre, bättre, och riktigt bra drag på lördagen.

Rockmonstret har äntligen köpt en riktig dator. En bärbar sådan. Han är mäkta stolt och visar gärna upp alla finesser.

Den ständigt överförfriskade bruden visar sig lite lätt i bandrummet, och blir genast utkörd med hårda ord haglande på ryggen.

Fler nya ansikten i den till synes ständigt växande arbetsstyrkan på stället.

Rockmonstret är på fisketur i Jämtland. Lergubbarna är i Stockholm och rockar av bara Hälsingland.

MD får svårt att överrösta ett skränande, gungande folkhav. Otroligt roligt!

Fredrik och Björn festar lite på fredagen. På lördagen besöker de "single-coil"-mannen, och tar en promenad runt i huvudstaden.

Ganska bra med folk för en onsdag. Vissa av lergubbarna var trötta. Andra hade roligt.

Fredrik glömmer sin elgitarr(!), och sällar sig till skaran som har åkt till arbetet utan verktyg.

J i baren fixar och trixar, så att en elgitarr kan lånas på lördagen. Köpenhamn är som vanligt smockat av en massa härliga galningar, som inte bryr sig om elgitarrer. Dom vill bara släppa loss. Och det gör dom.

Lergubbarna blir blixtinkallade för att underhålla Irländska turistföreningen på Brats.

MD och Hyper O’Hara gör trevliga kvällar i Göteborg igen.

Goda räkor och "Black & White"-stek i Kungsbacka.

En svängig torsdag, och en ordinär fredag i Göteborg. På lördagen sviker Fredrik, och drar till Mallorca. Övriga lergubbar hyr in lite extrapersonal, och gör ett kanongig. Mycket trad som går hem.

Fint väder, mat på Indisk restaurang, kaffe i Gamla Stan.

-Snäppet bättre än vanlig mat, sa Rockmonstret om det indiska käket.

Dagen är ett strå vassare än båda kvällarna. Ganska dåligt med folk, men en helt godkänd MD-helg.

Den överförfriskade bruden dyker upp i bandrummet, igen! (följetong?) Denna gång blir hon bryskt utschasad.

Alla tre kvällarna gungar fint. Till och med Trollhätteborna svänger på fötterna. Det artar sig!

Huvudstaden ler mot oss, som vanligt. Höjdpunkterna kommer på fredag och lördag då Hattrick från TI kommer upp och sjunger med oss. På lördagen är även C "fixin’ the car", där. Han har just gift sig och visar stolt upp sin fru. Rockmonstret är lite tveksam till hans önskade inhopp bakom burkarna.

Hattrick drar massvis av rövarhistorier, till lergubbarnas stora förnöjelse. Givetvis lyckas han även få med Rockmonstret och några till på efterfest. Ingen rövarhistoria infinner sig dock, bara lite lösa planer om en månads turné i Schweiz.

MD giggar för Sveriges största drogföretag på en fest som P från "Oh Connors!" har fixat. Ca 1 100 personer närvarande. Hela stället är inrett som en flygplats?

Här träffar vi på de farliga rockarna i BF. Till och med Rockmonstret blev lite spak vid första kontakten. BF klagade lite på att Lergubbarna var försenade till soundcheck (c:a 3 tim). Tyckte att vi borde gått upp tidigare... Kanske hade de rätt. Själva kom de två timmar för tidigt, och fick vänta tills PA-killarna var färdiga med riggningen

I universitetsstaden börjar det koka så smått igen. Bättre än på ganska länge.

Utan vandalisering i två dagar, tar vi Köpenhamn med styv kuling. Den sedvanliga stormen vill inte riktigt infinna sig. Fredagen är ovanligt ljum för att vara Preben-land. Lördagen är bättre, och lever till slut upp till MD standard.

En nattlig pubsväng som avslutas med Shawarma hjälper dock på humöret.

Värt att notera är också Rockmonstrets handfasta ingripande när några ivriga scenklättrare gick över gränsen för femte gången. Rockmonstret har tränat kampsport. (för många år sedan)

På vägen hem åker förstås också "Lindaus" med färjan. Fredrik är dock för feg för att våga sig på ännu ett telefonbus.

I Oslo är det ett strålande vårväder och Rockmonstret försökte övertala lergubbarna att ta fram sina inlines. Det konstaterades dock ganska snabbt att det behövdes inlines med stora gummihjul och stötdämpare, s.k. "Norgeblades", för att klara groparna i gatorna.

Thomas och Björn träffar på den tvättäkta cowboyen J. Moore i "Medeltidsstaden". Det är någon slags medetidsfestival i stan. Lite här och där stöter man på Norrmän i särkar som leker "Broder Tuck". Fredrik och Lars sitter i lägenheten och möglar.

Gigen går som på räls. Till och med lite extra drag för att vara Oslo.

Vår gode vän N ska sluta i baren. En gång i tiden brukade N låsa dörren till TV-rummet för oss. Efter diverse förhandlingar och en liten muta i form av ett videoband med "Seinfeld", så har N sett på oss med allt blidare ögon.

Rockmonstrets löfte om att tejpa för nummerplåten med gaffa infriades inte, och lergubbarna var för fega.

MD - Toll Plaza 0 -2!

Glada miner i Trollhättan. Som vanligt en entusiastisk och uppskattande publik. Ord som ekar i huvudet är: SPRINGSTEEEEEN!!!!...SPRINGSTEEEEEEEN!!!!!!! och "Vad gött det lät!", efter det att Fredrik drog några CCR-riff. Dom är för goa i den åldern.

En något överförfriskad tjej tar sig in i bandlogen och hoppas att bli bjuden på öl. Hennes något nyktrare killkompis är förvirrad och nervös. Han vet att han är "off limits", och vill genast gå.

-Vi e bakom baren och allting! sa han med ett nervöst skratt och gick.

Rockmonstret är en smula ohövlig mot tjejen, och till slut går även hon.

Efter en ledig helg känns det härligt att gräva lite i ackorden igen.

Eftersom Cyber-Lars har fått en oemotståndlig e-post från Fredrik, blir hela tidsplanen fragmenterad. Tiden för däckbyte på Däckspecialen är passerad, och en desperat jakt på en villig däckvrängare påbörjas. Vi blir förstås fantastiskt försenade. Om bara Lars hade hållit fast vid sitt anti-teknologiska löfte. Eller om Fredrik bara kunde låta bli att skicka bus(k)ig e-post till höger och vänster.

De flesta av lergubbarna drar ut på stan efter ännu ett lyckat Rock’n Reel-gig. Thomas gick hem. Behövdes den upplysningen? Foley’s och Dakota blir nattens vattenhål. Tillbaka i bandlägenheten försöker Rockmonstret att ge en innebörd åt sitt namn, genom att flytta runt lite sängar enligt ett till synes obegripligt mönster. En inneboende kock, som förskräckt rycks ur sin dvala denna tidiga morgontimma, blir i alla fall såpass imponerad av tumultet att han genast rapporterar till "G-force". Fredrik får diplomatiskt förklara sakens obetydlighet vid frukost nästa morgon. Äntligen är vi ett riktigt rockband!

Lördagen är prima ballerina.

En otippat livlig torsdagspublik på "Brats", där nyblivna svenska mästaren i bakning gräddar sin nakna bringa under dansgolvets strålkastarsken. Hyper O’Hara är i högform.

Som vanligt testar vi nytt låtmaterial i Uppsala. Försökskaninerna är antingen skräckslagna inför pågående plågsamma försök, eller så försöker de överträffa varandra i intellektuell coolhet. Tough gays don’t dance! Nåja, några ljusglimtar finns alltid. Applåderna letar sig övertygande fram. En mer vuxen och mogen attityd kanske? Vi har i alla fall kul, och det svänger inte så farligt.

Thomas är otålig eftersom han vill byta däck på bandbilen genast. Ingen av lergubbarna orkar. Björn vill "ta över" på Rattugglan.

Eskilstuna har blivit utnämnd till Sveriges tråkigaste stad. De 10 som firade en födelsedag hade i alla fall roligt, tillsammans med de 4 andra på Galway Arms. Om bara resten av stan kände till denna nöjesmetropol i natten, som kan få Eskilstuna att koka en torsdagskväll. Uuuh..Yeah, right!

"Emmagumma" har dragit sig tillbaka. Nya ägaren har fixat ett backroom med öppen spis, ett bord dukat med kaffe och lättöl, samt bakbundna monitorer. Två plus och ett minus. Kan bli bra.

Lägenheten i degarmossen är uppsagd på grund av för mycket oväsen. Istället bor vi på en "vandrarhemsbåt" som i fornstora dar.

En hel del kultfigurer korsar våran väg denna helg. T. ex. den glade mannen i Ronaldotröja och shorts, som utövade fritt konstnärligt uttryck, i form av vild dans till en rysk balalajkaorkester i Gamla stan. Eller sinnebilden av den tjocke kvarterspolisen som bad balalajkorna att ta en paus. För att inte nämna den tyrolerklädde tyske mannen på puben, som tidigare hade varit roadie åt diverse tyska hårdrockband.

Efter en uppfriskande promenad i vårvädret, och en härlig frukost i Gamla stan, kan inte Rockmonstret hålla tillbaka sin beundran av en cello som står i ett skyltfönster. Han säger att instrumentet påminner om en vacker kvinna, och vi andra står återigen förbluffade över hans känsliga själ, och subtila iakttagelser.

Lars är hemma denna helg, och multiartisten Björn får ta hand om fiolen... och banjon...och så förstås basen! Han klarar allt galant, och ett sanslöst tryck infinner sig båda kvällarna. På lördan är vi nog nära ett all-time-high rekordvrål från publiken. En oemotståndligt svängig kväll som länge kommer att hänga kvar i minnet.

Fredrik fortsätter bibehåller sitt skämtsamma sinnelag, och försöker lura Lars och Björn att spela i kostym, eftersom "Aer Lingus" ska representeras under kvällens spelning. De är vaksamma och tveksamma, och beslutar med 40/60 i sannolikhet för och emot, att syna bluffen.

Vi klarar oss i den danska huvudstaden utan att bli slagna i huvudet med ett programblad. Vi klarar även att få uppskattning uttryckt på annat sätt än en naken tjej-rumpa vänd mot scenen. (Detta hände faktiskt en annan gång, och vi är fortfarande tveksamma ifall det var ett fan eller en blottare.)

"Honeycrunch Rockmonster" är med och förgyller tillvaron. Han ondgör sig ständigt över svensklärarnas oförmåga att lära sina elever att uttrycka sig i tal och skrift, istället för att bara läsa Strindberg.

-Bara man läser en massa Strindberg, så får man högt betyg! mässar han.

I korridorerna till omklädningsrummen huserar som vanligt den sibiriske officeren, som i nuläget ägnar sig åt att måla och dekorera skyltar till puben. Han är enormt flitig, och jobbar utan avbrott hela kvällarna.

På både fredag och lördag förvandlas hela stället till ett gungande folkhav. Stämningen är hög som ett hus och lång som en följetong. Sex svettiga, men otroligt roliga set.

Vid färjan på hemvägen hamnade vi bakom släpkärran till "Lindaus" orkester. Klockan var 04.30, och Fredrik unnade sig ett nattligt skämt, då han ringde till orkesterns bokare och ville beställa "Lindans". Allt detta till lergubbarnas och Rockmonstrets stora förnöjelse. Bokaren var trots den sena tidpunkten helt klarvaken, och ville inte riktigt lägga på förrän Fredrik hade ändrat sig från att vilja ha "Lindans", till att verkligen boka in "Lindaus".

Budfirman MD levererar femton lådor chips till haket i huvudstaden. I ganska god tid för en gångs skull.

Hejdlöst drag under fredagskvällen.

Thomas, Rockmonstret och Fredrik blir refuserade av en Italiensk krog på Östermalm. "Fullbokat resten av kvällen!" Yeah, right! Vi tar Italienkrogen runt hörnet istället. Lars är i degarmossen och gnider på fiolen, och Björn backade ur när det inte blev Indisk restaurang.

Rockmonstret bjuds på tequila av amerikakinesen, och blir genast så snurrig i planeten att han måste sätta sig. "Rockmonstret"???...hmm...

K är en annan stor leverantör av förfriskningar till bandet under lördagskvällen. Irländaren K gästarbetar i Sverige med datorer, som han enligt egen utsago inte har någon egentlig kunskap om, men han får ju betalt, så...

Ingående diskussion mellan Fredrik och Rockmonstret, om olika skors fördelar av sitt inbördes förhållande till pris och hållbarhet.(?)

St Patrick’s Day! Björn, Fredrik och Ulf Duus representerar MD på Radio City 107. Vi spelar korta snuttar av reels & jigs hos "Morrongänget" mellan 07-09. Med hjälp av en liter kaffe per man och den surrealistiska tidpunkten till trots, blir det ett ganska farligt sväng! Det hela dokumenterades med en bild.

St Patrick’s Day (lite senare)! Lergubbarna, utan Björn, är hänsynslöst försenade till Helsingborg. Första samtalet från puben till mobilen kom redan i Mölndal. Då undrade de var vi höll hus. Sedan följde ungefär 7 arga påringningar under resans gång. Dessutom fick vi bensinstopp. Thomas pratar om Babels torn, och Rockmonstret om science fiction serier, i munnen på varandra. Sista ilskna telefonsignalen ljöd precis när vi gled in i Helsingborg. Då var det självaste "managern" som ringde.

Lars och Fredrik började att spela själva, medan Thomas och Rockmonstret bar in all utrustning. Efter ett tag anslöt Thomas till ensemblen. Efter tredje låten i andra set äntrade även Rockmonstret scenen, och gunget var i full gång. "Managerns" bistra uppsyn förbyttes till något som nästan kunde misstas för ett leende. I slutet av kvällen gav han oss absolution för vår sena ankomst, samtidigt som han berättade anekdoter om sin benhårda hållning gentemot Telia och Sydkraft. Vi körde hem på natten.

Den funktionshämmade, men skojfriske Indiske mannen utan händer, undrar om han får vara med och spela fiol. Rockmonstret blottar åter igen sitt ömmande hjärta för människor med nedsatta funktioner.

Tillägg till Björns ordlista: "Vi kör med raka kort!"

Thomas har fixat termostaten på bandbilen. Thomas fixade även igång bashögtalaren på lördagen. Vilken kille!

En annan kille var uppe på scenen och sjöng "Wonderwall". Det gick halvdåligt, eftersom det blev a capella versionen. Lergubbarna kompade inte. Sedan ville han sjunga "Teddybjörnen Fredriksson". Det ville inte lergubbarna, förutom Björn.

Som vanligt väldigt trevlig personal, och något inåtvända, men vänligt sinnade Trollhättebor. Efter stängningsdags, med bara personal kvar, är det fortfarande halvfullt i lokalen.

En väluppfostrad, entusiastisk lyssnarskara. Höjdpunkten på kvällen var när servitrosan P kom upp på scenen och sjöng med oss.

Nummer 14 och nummer 31 är fantastiskt goda rätter på restaurang "Oriental" i Oslo.

Lergubbarna rockar på, och Lars långfinger ser fortfarande väldigt konstigt ut.

Måste hinna till Uppsala innan musikaffären stänger, eftersom Björn är tvungen att hyra en bas. En gång i tiden glömde Thomas sitt dragspel till ett gig, och fick salta pikar från Björn. Nu har "Karma police" spårat upp Björn och balansen är återställd.

Eftersom det är busstrejk måste Rockmonstret åka X-2000 till Stockholm. Han ringer och tigger resebidrag. Det får han. I gengäld vidarebefordrar han, från okänd källa, årets citat;

"Sex är arbetarklassens rymdresor."

B är ny föreståndare efter C och "chefsskägget" i gammal god bockstil är nästan på plats.

Dörrbufflarna på "Fredmans" vägrar att släppa in oss, när vi kommer för att höra Danny’s reggaeband under vår paus.

Giget blir trots allt två svängiga kvällar, som musikaliskt höjer sig över medel.

Björn undrar vad som händer om man ropar "Maj-Britt!", till en samling pensionärer på utflykt vid Hummelsta.

Rockmonstret hugger hellre sten på dagarna och sover i ett kylrum på nätterna, än att spela i dansband. Han delar inte lergubbarnas fascination av Bosse Winberg.

Björn glömde(!) sin bas hemma i garderoben, och eftersom Rockmonstret återigen väljer ett annat gig så uppstår MD modell-1994 igen. Kul! Björn får en banjokick.

K är här, och något överförfriskad kliver han upp för att spela bodhran. Han faller, lång som han är, rakt bakåt på scenen. Det var uppenbarligen lättare att träffa scengolvet än bodhranskinnet.

Bosse Winberg blir lergubbarnas nya idol efter en gripande dokumentärfilm.

Björn och Rockmonstret gillade inte maten på Fredriks favorit-place "Friday’s". Thomas, som älskar Amerika, kunde inte tycka annat än att det var okej.

Lars var i "Degarmossen" och gned på fiolen.

På kvällen gör vi ett av MD’s absolut bästa gig. Snacka om kokande Rock’n Reels, energi och elektricitet. Bob Hund kan gå och gräva ner sina ben i P3’s trädgård. Guldmicken. Ha! De prisutdelarna har aldrig varit på "The Dub" en förtrollad kväll som denna.

MD’s nya bekantskap K agerar föredöme som publik, och bjuder bandet på ett par rundor.

Rockmonstret tycker synd om de synskadade, eftersom de, när de ska handla, är helt i händerna på den som packar ihop deras varukorg.

"Då får de garanterat den dyraste mjölken."

Illa!

Rockmonstret vill inte le när han spelar, av rädsla för att bli förväxlad med någon i "Lasse Stefanz". Rockmonstret ler aldrig... förutom när någon överförfriskad nisse gör en praktvurpa i dansens extas. Ungefär som förra veckan, då en kille, som uppenbarligen trodde att han var stålmannen, skulle lyfta sin danspartner över axeln!(?) Det såg vi på flera mils avstånd att det aldrig skulle gå vägen. Hela äventyret slutade mycket riktigt i en sällan skådad baklänges-vurpa, rätt ner på hårda träbänkar och vassa bordskanter. Ajjjj!! Då drog Rockmonstret lite på munnen.

Lars har ett infekterat, onaturligt stort mittfinger på höger hand.

Idag var det lördag. 4x45 min. Job well done!

Thomas fyller år, men Fredrik får gratulationen från Hyper O’Hara. Rockmonstret ger Björn några tröstande ord, om att han inte längre behöver ha skuldkänslor för att han aldrig övade på sin saxofonläxa, eftersom Björn idag har mycket roligare än sin gamla saxofonlärare.

Lars och Björn kivas om nyckeln till bandbilen, och kastar den på varandra. Nyckeln, alltså...

"Hur mycket ska du ha för att äta äckelsörjan?" (Pasta med skaldjur, tre fimpar och aska, avslagen cola, snus, spott, kaffe, mm).

"Hundratusen", säger Fredrik.

Ingen vill heta Rudenlöv i efternamn. Björn tyckte däremot att "Ul" var ett fräckt förnamn. Hmm...

Lars vågar inte ha klockan på sig eftersom "Big Bob-omb" är i huset, med svarta fåror under ögonen och ett dåligt humör i bakfickan. Han gillar inte när Lars tittar på klockan. Som genom ett trollslag är Lars före detta järnhårda hållning som bandets facklige representant alldeles bortblåst. "Ajj vånnt oann taosänd..." ekar tomt i minnenas korridor. Forna triumfer i ett öltält på Scandinavian Masters utanför Drottningholm. Uj, uj... hur ska det se ut i "Judgement City" undrar vi andra, som överhuvudtaget inte öppnar våra munnar i kritiska lägen. Kanske lika bra det. "I’ll take it!"

Wonderful Copenhagen! Alltid hög stämning, mycket folk och god öl. Björn är lite irriterad över att bli liknad vid personer som han inte kan identifiera sig med. Han gillar inte att vara "bandets George" o dyl. Slutligen tog han saken i egna händer och utnämnde sig själv till "bandets Harry Stamper" (Armageddon)!

Rockmonstret är hemma i Sverige för att spela in en platta med Kjell Lövbom (alias Kee Marcello) m.fl., och vi saknar hans brutala behandling av trumskinnen, som en gång bidrog till en av våra absolut bästa spelningar här. Trots denna saknad blev det en kanonhelg även denna gång. Lördagen var i särklass.

Veckans citat: "Prova att säga Per Unckel snabbt några gånger."

Lergubbarna fegar ut (för första gången) vid Oslos "Toll plaza", och betalar 12 norska riksdaler för att få åka på Oslos guppiga gator. Vid "Toll plaza" betalar man nämligen en avgift (bompeng) bara för att komma in i stan. Tidigare har vi bara följt skyltarna där det står "Abonnemang", och kört igenom. Nu har, till vår stora förtret, norrmännen börjat fatta galoppen och tar ett fotografi på alla nummerplåtar som åker igenom "Abonnemang". Vid genomgång av dessa foton visade det sig att bandbilen inte alls var någon abonnent, och arga norrmän skickade en tilläggsavgift på trehundra kronor till oss.

Vi var ryggradslösa den här gången, eftersom vi betalade den omotiverade avgiften, men nästa gång tar vi med oss gaffatejpen och döljer nummerplåten för kameran på "Abonnemang". Ha!

Lars var inte med oss den här gången. På fredagen var vi lite mosiga, men på lördagen kokade allting fint.

Något försenade anländer vi till Stockholm vid 21-tiden. Sju timmar i bandbilen är alltid en höjdare? "Hi-tech Lars" har införskaffat en egen mobiltelefon, som han pillade med under hela resan. Testade alla ringsignaler och sånt... Helt dedicerad sin uppgift att lära sig bemästra detta digitala underverk satt han hela helgen med ena ögat i handboken, och det andra på telefonen. Go, Lars!

Rockmonstret är i högform och håller en nattlig föreläsning om det bristfälliga skolsystemet, som han tvingades gå igenom, när han var barn på Hisingen. Alla är förbluffade över denna träffsäkra vältalighet som presteras under nattens mörkaste timmar, efter fyra svettiga set och ännu fler kalla öl...inget att tillägga, helt enkelt!

En av våra trogna, samvetsgranna lyssnare lät oss ta del av hans uppfattning, som innebar att vi hade sålt våra själar när vi spelade en låt av Don Henley. Aj, aj, aj...undrar vem som skulle vilja köpa...? Stämningen steg i alla fall högt över taket, som vanligt i huvudstaden.

Spelkväll i stan (Gbg). Alla är trötta, men giget är OK. Hyper O’Hara hänger in och DJ’ar lite.

Trollhättan, med ny ljudanläggning! Kanon! Folk i puben är också på ett bra humör. Rockmonstret är med oss igen. Inga nya diskussioner om Arkimedes princip. Två bra kvällar.

Någonstans längs E20 på väg till Uppsala, då vi alla sitter och lullar i vårt vanliga turnétempo, går det upp ett ljus för Thomas-"by the book", som ställer den mycket relevanta frågan om bandbilen är besiktigad? (det är väl en gång om året?...minst...). Efter några informationsrika telefonsamtal finns den ovedersägliga, glasklara sanningen mitt bland oss, som en extra bandmedlem: Bilen har haft körförbud sedan november 1998! Ännu ett exempel på kollektivt handlingsförlamande bland lergubbarna. Desperat försöker vi få tag i en äkta svensk bilprovning som uppfyller följande kriterier: att den är öppen, att den ligger längs E20 samt att det finns en ledig tid omedelbart! ...De närmaste tiderna fanns i början på mars...

På lördagen gick vi på bio och såg "Irländska hjärtan". Bra film!